bjuder på två bilder från helgen då jag var i ett piggare samt gladare tillstånd. Hoppas ni har förståelse över frånvaron här. men saktasakta går dagarna lättare. Saknaden är forfarande helt enorm och allt är ofattbart. I söndags skuttade hon runt i trädgården och i måndags somnade hon in. Obegripligt. Ni som har husdjur förstår, er andra skiter jag i.

det här skulle bli en sådan fin dag. Men det här dagen blev istället en jätte sorglig dag. Idag miste vi en trogen familjemedlem. Och jag kan verkligen inte förstå att hon inte finns mer. Aldrig kommer jag höra hennes sköna trippande ljud när hon gick på parketten, eller känna hennes tass i knäet då hon ville bli klappad, aldrig mer höra henne yla när telefonen ringer, aldrig kommer någon bli lika glad som hon blev när man kommer hem, ingen som vill trängas med en på lilla toaletten och jag kommer aldrig mer få höra hennes trygga brummande ljud hon gjorde då hon la sig ner. Men ingen ska få lida och detta var det bästa för henne. Vila i frid Kia ♥

aldrig har jag kännt något såhär bra i kroppen, & absolut inte såhär länge. Det är något som säger att det är såhär det ska vara. Inte en, utan två. Inte halv, utan hel. Inte ensam, utan tillsammans. Aldrig trodde jag att du skulle falla för den här tramsiga tös, aldrig trodde jag du skulle stanna. Men du både föll & stannade. Och jag gjorde detsamma, föll för den där pojken med den där blandade charmiga stockholmska/skånska dialekten. Föll för dina händer, dina långa ben och din försiktiga charm. & jag stannade för att du alltid var du och att du älskade mig för den jag var. Idag minns jag tillbaka på den kvällen jag skickade iväg det där pirriga smset. Det där jag egentligen skulle prata med dig om när jag träffade dig tidigare samma kväll men aldrig vågade.

tänkte bara berätta att jag tycker om de här två mupparna. väldigt mycket faktiskt, har jag insett på senaste. Vi delade en klubba på en lektion igår, aldrig varit med om något så svinigt & gott samtidigt!

den här lurviga lilla skapelsen har varit så svårt att se kön på pga all päls.. Men vi kom till slut fram till att det var en hona. Tills igår då vi såg att lilla lurviga Rut har kulor och får numera heta Ragnar.

varit på kalas, tillbringat tid med min kärlek, hjälpt till på loppis, umgåtts med mina 2 bästa saknade vänner. Därför har bloggen legat en aning till sidan. & nu är värmen påväg tillbaka, huuuur bra?

med nya lurar och allt.

dagen till ära fyller Josse år. Så henne ska vi fira nu när klassfesten äger rum. Detta inlägg är förprogramerat bara för hon inte skulle tjuvkika på mina fina skapelser här ovan, ehehee..